Känner mig ensam.

Som vanligt så var jag tvungen att skynda mig till bussen imorse. Jag måste nog börja inse att jag kanske borde börja att gå upp lite tidigar. Det jobbigaste är ju att det är så himla mörkt ute! Man tror nästan att det är natt när man vaknar..
När jag stod o väntade på bussen så var det 2 hjortar som stångades eller vad man nu ska säga. Samtidigt som dom gjorde det så var det 3 stycken till som sprang runt dom o skuttade. Inte varje dag man får se det precis :) Det fick mig på lite bättre humör igen.
När jag hoppade på bussen så körde han iväg innan jag ens hann sätt mig så jag halkade med mina blöta converse på golvet och snubblade frammåt. Då försvann mitt glada humör igen. Under själva bussresan så höll jag hela tiden på att somna. Var tvungen att nypa mig för att inte göra't, men jag lyckades inte tillslut. Jag missade inte att hoppa av iallafall. 
Jag hade för en stund sen prov om hur rösten fungerar, tror det gick bra men man vet ju aldrig säkert.
Efter konserten igår så var jag så himla trött. Tänk att det tar så mycket energi att vara uppe i varv.. När jag kom hem så ville jag bara sova.
För er som undrar hur det gick på konserten så gick det bra :) Innan jag skulle upp på scenen så var jag jätte nervös igen, men när väl killarna börjar spela så släppte allt. Det ända som inte gick bra var på "nothing else matters" för en viss Marcus hoppade över att spela en sak, vilket gjorde så att jag var tvungen att hoppa över text och det lät inte så bra. 
Igår runt 17.30 så åkte Robert hem efter att ha varit hos mig i 5 dagar. Ni kanske förstår att det känns tomt. Otroligt att jag redan saknar honom. Tur att det är lov snart!
En sak är helt sjuk.. Jag har inte ridit sen i fredags! Asså shit. Mamma har ridit honom lite, men ändå. Jag kan inte rida ut honom själv för han är rädd för varje liten sak eller så vägrar han att gå från tomten.. Ofta så vägrar han att gå hem också!? Det är inte bara så att han stannar.. utan när man försöker få honom att gå framåt så sparkar han bakut för att han blir sur eller så backar han ner i diken. Vildigt pmsigt!
Jag är då inte tillräckligt bestämd för det är klart att jag blir rädd tillslut. Han har sina dagar och jag har mina, så är det bara. 
Hejdå / en tjej som har jävligt mycket humörsvängningar. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0